mathilda

På tolv veckor gick jag ned 8.3kg. Tog inga mått men tog progressbilder som ni kommer se längst ner i det här inlägget. Har fått offra en del som fikor med kompisar och sovmorgnar, men har tjänat desto mer. Har lärt mig hur mycket jag ska äta, hur jag ska lägga upp ett träningspass, hur mycket min kropp behöver sova för att fungera som den ska, etc. Har fått en hobby som jag aldrig trodde, har fått nya mål och nya saker att se fram emot.

 

Har istället för att använda mat som tröst börjat använda träning som terapi. Har sakta men säkert märkt hur kläder blivit för stora, hur jag kunnat börja ha kläder jag gömt långt inne i garderoben, hur SKOR (!!!) passar som inte passat innan och så vidare. Har fått så många komplimanger och peppande ord, men det bästa av allt: jag har börjat älska mig själv.

 

För jag skäms inte för mig själv längre. Jag VET att jag inte är fet längre, jag VET att folk inte tittar på mig för jag är äcklig och stor längre. Jag VET att jag inte behöver skämmas när jag äter en pizza för jag vet att jag inte längre ser ut som en person som trycker en varje dag. Det är sjukt, och ibland måste jag påminna mig själv det. Jag är liksom inte tjockisen Mathilda längre, nu är jag bara Mathilda. Det känns så skönt att jag nästan blir tårögd av att skriva detta. Liksom hur jag mådde då, både fysiskt och psyiskt, jämfört med hur jag mår nu... Wow. Så många stressande faktorer som försvunnit ur mitt liv och så mycket ångest som lättat.

Det har krävts mycket från mig, och utan min coach Sara hade jag aldrig klarat detta. Är så himla glad och även om det varit tufft som fan är det så värt det nu i efterhand. Sluta aldrig kämpa!!