mathilda

Hej babes!

Sitter just nu i skolan och borde göra min spanskpowerpoint men eftersom det är grupparbete vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. Haha får höra av mig till mina groupies när jag kommit hem. Missade i alla fall min buss med två minuter och det var RIKTIGT surt, men ska börja gå till nästa om tio minuter.

 

Har tränat som en galning sen sist jag bloggade. Körde TRE pass igår, var såååå död när jag kom hem. Tänkte träna lite idag, fyra rump-videos från blogilates, och sen vila imorgon. På lördag blir det antingen spinning eller något skönt pass på gymmet. Älskar att träna, och kärleken har blivit så stor nu på sistone. Jag tränar bara roliga saker och liksom gör bara sådant som jag njuter av att göra. Tvingar mig inte att springa 5km på löpbandet exempelvis utan jag joggar, powerwalkar och promenerar. För det är det jag tycker är kul.

 

Vill bara få ordning på kosten så att jag kan få en någorlunda snygg kropp till sommaren, även om jag inte bryr mig om det speciellt mycket. Vill bara vara glad och må bra, det är fan så mycket viktigare än att vara tight till sommaren. Tycker jag i alla fall. Samhället måste lära sig att hålla käften för vet att det är så många som mår dåligt över sina kroppar och som tids nog utvecklar ätstörningar för att samhället säger att det inte är okej att se ut på ett visst sätt. Blä. Usch. Fy. Spyr på det.

 

Men fan vilket djupt inlägg, tänkte från början bara skriva om min dag hahaha. Kommer upp ett smarrigt, NYTTIGT, recept ikväll. Det måste ni prova på.

Puss på er!

Den här låten gör mig så känslosam och förbannad på en och samma gång. Det är 2014 men fortfarande är det som att mentaliteten i folk är kvar i 1950. Att folk ska behöva gå runt och oroa sig, gråta sig till sömns, skära sig, svälta sig, hetsäta, bränna sig, ALLT MÖJLIGT DESTRUKTIVT SOM FINNS, för att det fortfarande inte är accepterat att vara homosexuell. Eller transsexuell, bisexuell, alla sexuella läggningar som finns, för den delen. Att det i både bibeln och koranen, vad jag vet, står hur man ska vara för att bli accepterad som människa. Som att någons värde ska begrundas i böcker som skrevs långt före vi ens var påtänkta. Som att könet på den människa man blir kär i, ska göra en till en sämre människa.

 

Jag kan inte göra annat än att sucka åt dagens samhälle. För fy fan vad jag längtar tills dagen då folk inte kommer döma någon för något, utan låta alla göra precis vad de vill. Inte kränka någon för vad den tycker om att göra eller för vem den älskar. Även om jag är begraven sen århundranden tillbaka så kommer jag ändå veta att mina efterkommande kommer leva så mycket bättre än många utav mina medmänniskor gör idag. Fy skäms på homofober, rasister, mobbare, mördare, våldtäktsmän, nazister och alla människor som någon gång kränkt, krossat, förstört någon annan.

Idag för 365 dagar sedan föddes mitt älskade hjärtegryn. Har inte firat han mer än att jag sjungt, gett han massa pussar, gos och godis. Tror han är nöjd ändå. Men jag kan faktiskt inte förstå att han är ett år... Asså va!? I mina ögon är han typ tre månader, han är ju min lilla bebis. Ett år är ju jättegammalt... Bara drygt 12-14 år kvar. Kommer gå undan säger jag bara.

Alla har vi väl drömmar, framtidsplaner. Om vi fick drömma fritt så har väl alla ett visst drömyrke eller en viss drömutbildning. Tänkte rada upp hur jag skulle vilja att min framtid skulle se ut om jag fick bestämma IDAG. Lovar att om ett år är det här helt ändrat, men jag älskar att drömma och prata om drömmar så tar upp det ändå.

Hellooooo!

Just nu har jag en sjukt stor börda på min axel. Jag har ju som ni kanske vet bokat en språkresa till Malta i sommar, tre veckor. Nu är det så på senare tid att jag börjat fundera väldigt mycket... Alla mina äldre vänner säger att sommaren från nian till gymnasiet är bland den absolut roligaste och jag ska jobba de tre första veckorna, vara borta de tre mittersta och sen vara "ledig" de tre sista... Det känns inte bra alls.

Så jag mejlade STS, och de sa att absolut kan jag byta till två veckor bara det finns platser kvar. Men då får jag ont i magen av att tänk om jag ångrar mig när jag väl är där? Och jag får ju åka tre veckor borde jag inte passa på då? Tänk om jag ångrar mig senare i resten av mitt liv?

Men samtidigt är jag galet hemmakär. Klarade knappt av en vecka i somras utan att känna mig slightly depressed och nu ska jag åka helt själv också. Och jag kommer sakna ihjäl mig efter mina vänner, min säng, bekvämligheten som finns hemma.

Fast fatta sol, bad och snygga boys i tre veckor. Det hade varit galet soft alltså. Och alla jag snackar med som åkt på språkresa säger att två veckor för dem skulle vara på tok för lite och att de är såååå glada att de åkte tre veckor. De tyckte nästan att tre veckor var för lite liksom.

Och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Ska jag byta till två veckor måste jag göra det typ snarast. Är så himla torn kan inte sova vissa nätter för jag bara ligger och är orolig. Är nästan ledsen för att mina föräldrar sa ja till att åka på språkresa för den ångesten som den ger mig nu innan sommaren kommit igång.. Alltså ouft.

Vad tycker ni att jag ska göra? Har några av er som läser åkt på språkresa? Snälla kommentera för jag mår så himlans dåligt...

 

oändligt blått.

så långt horisonten kan nå.

din självkänsla ligger längst ned på djupaste botten,

hur ska du någonsin kunna ta dig dit med ett endaste andetag?

"det kommer aldrig funka", viskades hela tiden i dina öron.

vetandes att det bara trycker ned dig mer och mer.

efter bara ett par meter måste du simma upp igen.

du slänger armarna i vattnet så det skvätter,

och börjar gråta för du är så frustrerad.

varför är jag sån här?

varför blev jag sån här?

det är orättvist.

 

 

varför går det inte.

skriver ett par tusen ord, läser igenom.

not enough.

suddar bort, kastar blocket i väggen och begraver huvudet i händerna.

det är inte värt det.

drar en djup suck och tar upp pennan som ramlat på golvet.

försöker igen.

var klok, du kan ju det här.

skriver ett par rader.

det flyter på.

orden kommer ut som du vill.

du läser igenom igen,

inte bra nog.

 

du blir så frustrerad att istället för att sudda,

river du ut sidan helt.

skriver om och formulerar dig annorlunda.

det blir som du vill,

men i fel ordning.

pappret rivs ut, och sidan skrivs om.

och igen.

och igen.

och igen.

 

har så mycket som vill ut,

men inget blir rätt.

du vill visa dig större,

men samtidigt vara mindre.

du vill skriva argt,

men samtidigt visa hur ledsen du är.

du vill vara stark,

men samtidigt svag.

 

vad vill du egentligen.

har ingen aning.

skriver slut på hela blocket.

blir så frustrerad att istället för att ens hämta ett nytt block,

skriker du bara.

rätt ut.

högt, ljudligt och länge.

det är precis vad du vill få ned i blocket.

men det går inte att formulera i ord.

 

 

Hej där vänner!

Tänkte skriva ett litet inlägg om gymnasieval osv. Jag går ju i nian och håller för fullt på att välja vilket gymnasie jag ska gå. Är ganska förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska ta då jag velat mellan ett flertal skolor och linjer hur länge som helst nu...

 

Är dock ganska inställt på att gå ekonomi på thorén, sen ha sam med inriktning dans på risbergska som andraval. Vill jättegärna gå sam med inriktning dans och om det inte hade varit för att risbergska ligger så fruktansvärt långt bort från där jag bor hade jag lätt gått där. Dock vill inte mamma att jag ska gå på den skolan pga dess rykte, eleverna osv.. Men vi får se. Ska gå på gymnasiemässan den 16/10 (japp, dagen jag kommer hem från Turkiet. Vi kommer åka direkt från flygplatsen till gymnasiemässan hahaha...), sen den 21/10 kommer både risbergska och thorén till min skola så då ska jag lyssna på dem, öppet hus på risbergska den 5 december, öppet hus på thorén nångång innan januari och sen elev för en dag på båda skolorna.

 

Så jag har ju en stund kvar att liksom vela. Kanske blir helt intresserad av en annan skola/linje efter gymnasiemässan, who knows. Hoppas i alla fall att det känns 100% bra dagen jag skickar in ansökan. Vill inte komma in på skolan, gå nån månad och sen inse att det inte alls är för mig. Liksom. Har ingen aning vad jag vill bli och det är väl mest anledningen till att jag vill gå ekonomi eller sam. Vet i alla fall att jag vill till USA och båda linjerna är ju ganska internationella i sig. Det löser sig i alla fall, det gör det alltid.

 

Mina närmsta vänner ska antagligen gå yrkeslinjer på helt andra skolor än mig så vi kommer splittras vad som än händer. Alltså kommer jag få stå på helt egna ben och det.. Det är nervöst. Jag vet inte om jag kommer klara det, men jag tänker gå vad jag vill göra oavsett vad. I slutändan kommer jag säkert få åtminstone en vän på skolan jag väljer, sen kan man alltid umgås med sina gamla vänner efteråt.

 

Förlåt för ett aslångt inlägg men ville i alla fall dela med er av vart mina tankar går åt 50% av min vakna tid. Japp, så mycket tänker jag på allt detta just nu.

 

alla ni som börjat gymnasiet/högstadiet den här veckan: don't. ni har ingen jävla aning vad personerna ni trakasserar kan ha gått igenom så lägg ner.

 

Till alla 00:or som börjat högstadiet idag:

Hello there dollys!

Min inspiration och skrivarglädje är som bortblåst, och känner mig lika tom och innehållslös som min rubrik till detta inlägg. Inte vet jag varför. Har inget att göra om dagarna och allt är bara allmänt tråkigt nowadays. Visst igårkväll var jag i Lillån och i förrgår hade jag över mina vänner men det var bara i två-tre timmar. De resterande 21 timmarna på de dygnen sög.

 

Sen att vi inte har något internet gör ju inte skiten bättre. Man kan inte sysselsätta sig med film, TV-serier, bli inspirerad på weheartit, scrolla igenom hela dashboarden på tumblr eller någonting. Man är fast med sig själv i ett hus långt borta i ingenstans. I absolutely hate it. For real.

 

Förlåt för ett jobbigt inlägg där jag endast klagar, men jag vill uppdatera men det går inte. Jag vill visa er alla fina bilder från studenten och stadsparken men nej, internetet klarar inte att ladda upp alla bilder. "Men ditt förra inlägg?", ja men då började jag ladda upp klockan fyra på dagen ungefär. Satt alltså hela dagen och laddade upp bilder. Kul!

Det känns som att det ända jag gör från att jag går upp till morgonen till när jag går och lägger mig på kvällen är att äta. Ätaätaätaätaäta, och inte tränar jag heller. Och det är ju inte precis som att jag sitter och äter dadlar och frön utan det är kolhydrater, socker, fett. Jag hatar det. Det gör mig så olycklig att jag inte ens finner ord för det.

Känner mig som en ledsen poet utan ord. Jag vet inte. Jag är inte ledsen, men jag är vilsen. Nu fick ni ett inlägg som är 100% jag just nu. Det här är ungefär det som försiggår i mitt huvud, och har gjort, hela det här sommarlovet.

 

Tack för mig.